Han har ju inte hunnit göra något. Han hade varit president i nio månader när han fick priset och bara i tolv dagar när nomineringstiden gick ut. Faktumet att han var mindre intresserad av att dra i krig än sin föregångare verkar vara det enda. Kanske också att en kille som heter Hussein i andranamn och är uppvuxen i ett muslimskt land antas vara mindre benägen att starta den typen av korståg som hans föregångare var förtjust i.
Guantanamofängelset är fortfarande igång, kriget i Irak pågår, liksom kriget i Afganistan.
På längre sikt har han dessutom fortsatt det väg mot eländet som hans båda föregångare inledde; skuldsättningen av den amerikanska nationen. De amerikanska hushållen är skuldsatta upp över öronen av bostadsbubblan och staten drar på sig gigantiska skulder för att rädda banker, försäkringsbolag och bilfabriker. Dåliga amerikanska företagare har lärt sig att om man bara har tillräckligt många anställda så kommer staten att rädda företaget om det går dåligt. Detta leder till att de kan chansa vilt, eftersom de kan behålla vinster och bonusar, med kan skicka förlusterna till staten (om de är tillräckligt stora).
Vad har det med fred att göra? kanske du undrar. Jo, ett ekonomiskt starkt amerika är bra för världen. Amerika är fortfarande favoritlandet för migranter och det beror på att chansen att bli väl mottagen och få chansen att tjäna sin egen lycka är stor där. Fred kan skyddas med vapen men bara skapas av migration och handel.
Dessutom kan man vända på det. Vilket kärnvapenmakt vill man helst ha: en som mår bra och klarar sig själv eller en som svälter och har gigantiska skulder?
15 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar