När jag ändå håller på att slakta mentala nationalklenoder så kan vi ta Svenska Flaggans Dag.
Vi har valt rätt månad men fel datum. Några påstår att vi firar att Gustav Wasa valdes till kung den här dagen 1523. Några påstår också att den är 1809 års konstitution vi ska ha i minne. Det är således viktigt att fira den svenska kung som tog livet av flest landsmän eller kanske världen första progressiva skattesystem. Det spelar egentligen ingen roll eftersom det inte är det sanna skälet.
Svenska flaggans dag började som en veckas fest i nationell anda, på Skansen, 1893. Man valde juni eftersom det är bästa tiden för fest i Sverige. Vädret var varierande och det var tisdagen den sjätte som solen var som klarast och då kom mest folk. I efterhand valde man ut den dagen som flaggdagen. Men vilken flagga var det? Jo, så klart unionsflaggan, ockupationsflaggan.
Vi har dessutom redan en nationaldag av mer tidlöst snitt: midsommarafton. Den dagen borde vara vår nationaldag av flera skäl:
- Det finns en historisk förankring: 1434 inleddes Engelbrektupproret som ledde till parlamentarismens införande.
- Det är en inkluderande högtid, alla får vara med (åtminstone de som tar med egen sprit). En fest där vi firar att vi kastade av oss det danska oket är knappas en fest man bjuder danskar på, kanske inte ens skåningar.
- Man kan fira lite vad man vill, Johannes Döparens födelsedag, sommarsolståndet, semesterns inledning eller bara glädjen i gemenskapen.
- Det är liksom resten av juni den bästa tiden att ha fest utomhus.
- Det är en fredag och alla är lediga.
- Vi har haft en fest ungefär vid det här datumet i flera tusen år.
- Dagen är rörlig mellan den 19 till 25 juni och retar gallfeber på kalenderbitare.
Den 6 juni är statens stora dag, midsommarafton är folkets. Finns folket till för staten eller finns staten till för folket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar